Inte någon story (II) Ändå. Hur kan jag onanera? Det har varit så många Saker efter att ha träffat en kille och ha honom

Inte någon story (II) Ändå. Hur kan jag onanera? Det har varit så många Saker efter att ha träffat en kille och ha honom oralsex helt berusad, och att min mamma fångade mig helt full efter att ha tagit mig hälften flaska vodka med en vänJag är 16 år gammal! Men här är jag, onanerar En gång till Jag gör det mycket apoco, eftersom jag bara sprang in i kön telefon med en kille jag hoppas att han aldrig ringer mig igen, och om han gör det, som runkar, springer och hänger. Deras röster äcklar mig, jag vill inte ha dem, inte de Jag behöver, men säkert om jag vill bli knullad djuriskt. Jag bryr mig inte om de behöver kärlek, vissa frågar mig till och med mitt namn och jag säger: "Och varför ska jag berätta om jag vet att du inte bryr dig?" några som insisterar jag hänga dem, beroende på min uppmuntran till andra jag berätta för dem. Vissa avgår själva och börjar runka. Hur som helst, jag börjar röra mina bröst långsamt, jag minns att oralsex natt.. Hm. Jag älskade hur jag sög mina bröst och passerade hans kuk av dem, som jag njöt av deras kön, av min frånvaro av blygsamhet, medan slickar hans kuk. Jag minns alla dessa saker när jag tar mina fingrar till mitt kön och jag startar en blyg leksak med min klitoris svullen i mitt våta kön och upprymd. Jag presenterar dem långsamt, först den ena och sedan den andra, och Jag njuter av alla dessa förnimmelser, medan jag kommer in och ta ut mina fingrar tror jag i läckra och lustfyllda bilderburen med lite våld, Jag föreställer mig hur det skulle vara om jag var tvungen att ha sex, tvingas öppna mig och bli penetrerad till utmattning av dem som böjer mig till sitt kön, till deras oseriösa Lust. Som jag tror att jag stönar och känner för att brinna långsamt tar mig till Orgasm. Jag exploderar slutligen i en läcker orgasm, lång och utsökt, omslutande jag känner att halo av bistra ensamhet som jag sällan uppnå låt det invadera mig, och jag brast i tårar,av sorg, av ensamhet, av bitterhet genom förnekandet av känsligheten själv några. Hur kom jag till denna punkt? Var det på grund av den dåliga läkning av något sår från min Undermedvetna? eller är den totala frånvaron av någon slags känsla i min nu frusen själ? eller på grund av behovet av att känna lite kärlek, även om det bara lite? Jag vet inte jag gillar att tro att det är meningslöst, att jag inte behöver detSen en gång vad jag behöver är inte en man för nu, vi får bara vänta (Fortsatt)