Först måste jag säga att jag alltid var en ensam person och historien om min första kontakt med min feminina sida börjar

Först måste jag säga att jag alltid var en ensam person och historien om min första kontakt med min feminina sida börjar när jag var 3 eller 4 år gammal. Min mamma tog med mig och mina bröder för att bada tillsammans (mina två systrar och min bror). Hon hade i allmänhet rena kläder till alla men vid ett tillfälle gjorde hon inte det. Jag skulle inte bry mig för jag hade alltid hans kläder (och det gjorde jag, men utan dåliga avsikter hade jag också pappas kläder). När pojkarna alltid lekte var jag helt ensam för de sa till mig att de inte lekte med tjejer och det kunde jag inte förstå och även om tjejerna alltid bjöd in mig att leka med sina dockor tackade jag alltid nej till deras inbjudningar, men den verkliga historien börjar när jag bara var 7 år gammal, min bror som är äldst och 4 år äldre än mig hade en samling väldigt stora tidningar med min mamma en dag, men bestämde sig för att slänga iväg så mycket tidningar. inte innan jag hotade att ge mig ett exemplariskt straff om jag berättade för min bror att en tidning skulle komma ut vid den tiden. familjemöte, när min bror frågade kunde jag inte ljuga för honom och jag erkände sanningen, som förväntat blev det ett stort bråk, till slut kom min mamma fram till mig väldigt upprörd... -Jag varnade dig, du beter dig som en tjej, du klagar som en tjej och nu skvallrar du som en tjej, är det det du vill? Att han behandlar dig som en tjej? Ja då ska jag behandla dig som en gammal kvinna...- Jag måste erkänna att jag var väldigt rädd och grät. Min mamma gick till rummet där mina bröder och jag sov (mina systrar sov i en säng och jag och min bror i en annan) mamma kom tillbaka ett par minuter senare, hon tittade på mig väldigt beslutsamt och drog in mig i rummet och stängde det. När jag såg mina systrars kläder på sängen och mamma beordrade mig att klä av mig sa jag nej, så hon slog mig och började klä av mig. När jag inte längre hade några kläder på mig tog hon på mig några rosa spetstrosor. Jag protesterade inte för att jag var rädd för ett nytt slag. Sedan några strumpor med rosetter och bh. Som avslutning satte hon mig i en marinblå klänning som var riktigt snygg men vid den tiden tyckte jag att det var det mest avskyvärda på jorden. Hon satte några band i mitt hår. Min mamma Hon tog sin väska och sa att eftersom hon nu var en tjej så skulle hon gå på marknaden med henne gråtande, jag bad henne att inte göra det för de barn som alltid slog mig och gjorde narr av mig var ute på gatan och lekte, men hon brydde sig inte och hon tog mig ut på gatan sådär. Jag har aldrig fått så stor förnedring. Jag kunde bara sänka blicken och gå. På marknaden träffade mamma en bekant, efter att ha hälsat på varandra höjde hon ansiktet och sa -Vilken snygg tjej, är hon din dotter?- Min mamma svarade jakande och en ny tår rann nerför mitt ansikte. Främlingen såg mig i ögonen och berättade för mig -Vackra tjejer som du borde vara glada, bara fula tjejer är ledsna och gråter, men du är väldigt söt- Nästa DAG skulle det vara släktträff och jag hoppades falskeligen att mammas ilska skulle ha försvunnit men det var inte så den här gången jag gjorde mig i ordning med mer försiktighet jag köpte en svart sammetsklänning, jag satte en svart diadem på mitt huvud och satte lite rosa läppstift på min mun, när familjen samlade hån mot mig väntade inte alla mina kusiner och farbröder ut i chorus... på altanen brast jag i gråt jag hörde några steg och min bror var där Den som hände mig tittade på honom med hat och jag trodde att han hade följt efter mig för att fortsätta göra narr av mig, han torkade tårarna från mitt ansikte och berättade för mig -Gråt inte längre, de vet inte vad de säger, för mig är du den vackraste och vackraste tjejen av alla...- När jag hörde det kände jag ett hål i magen och en chock i hela kroppen, då visste jag att mitt liv aldrig skulle bli detsamma...