ÅTERFÖRENINGEN Jag trodde alltid att jag kommit över det, att jag äntligen skulle få glöm honom, men jag var inte sån. J

ÅTERFÖRENINGEN Jag trodde alltid att jag kommit över det, att jag äntligen skulle få glöm honom, men jag var inte sån. Jag fick en inbjudan och när jag läste det mitt hjärta vände mig, det var för att delta i ett möte i sin fars hus. Gjorde länge jag inte såg honom, han hade alltid hindrat oss från att träffa men nu verkade det oundvikligt. Hon har känt sin far sedan hon var en liten flicka och hon gjorde det inte. kunde vägra inbjudan. Efter att ha läst det alla minnen jag hade lagrat i botten av mitt hjärta och som jag trodde var glömda blomstrade igen. Hur mycket jag älskade honom, jag förstod inte mitt hjärta, jag hade gjort lida mycket, alltid leka med mig, var bara för honom en mer tjej med den att ha kul med. Jag visste att jag var tvungen att närvara, men jag var rädd för tanken på konfrontera honom, hans närvaro fick mig att känna mig svag, sårbar, jag var rädd för falla i hans armar en gång till och låt honom krossa mitt hjärta igen. Mitt huvud sa åt mig att hålla mig borta men mitt hjärta sa något annat och min kroppen längtade efter det på ett sådant sätt att genom att framkalla hans minne en rysning jag Jag gick från topp till botten. Jag skulle gå, men den här gången vårt möte skulle vara annorlunda, jag skulle sätta spelreglerna. Kanske om jag spelade mina kort rätt, jag kunde göra det. min, men den här gången för evigt. Dagen kom, och jag tog på mig min sexigaste klänning, ville jag att jag skulle tittade, att komma fram till mig för att visa honom att han inte längre var den tjej han hade känd men var en kvinna som visste mycket väl vad hon ville och ville. Hon var villig att använda alla knep som smärta, lidande och tiden hade lärt mig. När jag kom jag gick över hela rummet med mina ögon letar efter det men när jag inte såg honom bestämde jag mig för att det var bäst att gå säga hej till sin far först och se händelseförloppet, hade ännu inte kommit med sin far när han Jag såg det dyka upp. Mina ben skakade och mitt hjärta slog i en takt Desperata. Jag väntade några minuter där jag skulle lugna ner mig, jag kunde inte gör inga misstag, om jag såg orolig jag skulle förlora det för alltid. Jag hälsade på hans far, han hade alltid älskat mig väldigt mycket. Prata av hur det gick länge hade jag inte sett mig själv, men innan att vi hade just utan att tala dök upp bakom hans far hälsning oss båda. Lugna ner dig, sa jag till mig själv, och jag gav henne tillbaka hälsningen. Hans far lämnade oss ensamma, han hade gäster att sköta, men han ville också att vi skulle försonas. Vi har pratat om saker. grunt ville ingen anspela på det förflutna, det var bättre så, det var inte den lämplig tid. Efter några minuter jag bad om ursäkt och gick att säga hej till några gamla vänner, bildade dessa stoppa vår gamla gäng. När jag var på väg mot dem, märkte jag honom titta på mig. Följt tittar på mig under en lång tid, så jag vände och tittade tillbaka på honom. Vid lunch satt jag på rimligt avstånd från honom men tillräckligt nära att jag kunde se och höra allt han gjorde eller sa med mina nästa-dörr klasskamrater. Över hela måltiden jag bara tittade på det ett par gånger gör mig distraherad, han såg på mig utan förklädnad. Han verkade vara irriterad av uppmärksamhet jag betalade till pojken som satt bredvid mig, så jag började le mot honom roguely som om han var lurar runt med honom. Det störde honom, han Jag kunde se honom i hans ögon. Han avslutade sin måltid och en orkester började spela. Var dansa med pojken jag just hade träffat medan debattera mig inne för att inte närma sig honom och förstöra allt, min likgiltighet och se mig med någon annan gjorde honom svartsjuk, kunde inte stå ut med att se mig med någon annan, han kunde inte dölja det, min Nej, jag kände honom för väl. Han kunde inte längre stå, närmade säger att nu han det var upp till honom att dansa med mig, att han hade den dansen bokad. - Du är en lögnare –Jag sa: -- han klarade sig som om han inte hörde mig och jag Frågade: - Han är din nya vän, visste han inte att du var med någon?, Sen när känner du honom? - Jag visste inte att du var intresserad av mitt privatliv, sedan när bryr du dig om mig? Det svaret var inte väntat och det var som om jag hade kastat honom en kanna kallt vatten. Vi avslutade dansen utan att säga något annat, vi bara tittade på varandra och jag tror det är vad jag kom förbi för att säga allt. Jag märkte mitt ointresse för honom, fejkade, men att jag inte kunde veta, för honom var det bara det, att jag inte var intresserad längre och att Jag konsumerade det. Jag bestämde mig för att gå ut i trädgården och har lite friskhet och sätta i ordning mina idéer. Jag var nedsänkt i mina tankar när jag märkte att jag blev rörd axeln, vände jag och där han tittade på mig, med bistert uttryck, försöker förklä det men jag kunde inte, inte, visste mycket väl utseendet på dessa ögon topas färg som hade mig hypnotiserad sedan första gången jag såg dem, det var en se så djupt att jag kände mig som om jag kunde se inuti mig, på samma tiden betecknad sorg. Vi såg intensivt ut som om var och en av oss Jag analyserade den andra i hopp om att upptäcka deras bäst bevarade hemlighet. Jag vet inte hur länge det var tills att man slutligen bröt att tafatt tystnad, samtidigt så magisk. Tiden var inne för de förebrår, anklagelser och så vidare, var oundviklig. Jag märkte hans tvivel, hans farhågor, han visste inte hur man startar så Jag tog initiativet. Jag påminde honom om alla de gånger då han hade använt mig för att hans begär och då hade han satt mig åt sidan som om han vore ett barn som redan har trött på den leksaken och letar efter en ny att roa sig med. Han Jag mindes de där nätterna när han sa att jag var det viktigaste för honom. men när jag vaknade på morgonen hade jag bara en lapp kvar av honom säga adjö och att han en dag skulle förklara det för mig. Förklaring som aldrig kom. Inte en enda ringa inte ett brev. Ingenting. Bara tomrummet i mig. Det hade gått ett år sedan vi senast sågs, så Jag sa till honom att det var dags för den förklaringen, att lägga alla brev på bordet. Han började till prata och sa att han aldrig hade för avsikt att spela med mig, att han inte hade använt och att dessa anteckningar var bevis på hans feghet, hans rädsla. Han skrämdes av passionen som ut kom när vi var tillsammans, de nya förnimmelser som blomstrade med varje kyss, med varje slard. Hda rädd för vad han kände, levde i de stunderna, fruktade att bli kär. Men det var för sent. – han berättade för mig.- förra gången vi var tillsammans sa jag till mig själv att om jag inte lämnade omedelbart skulle jag aldrig kunna överge dig eftersom jag redan hade blivit kär, det var något nytt för mig, jag alltid Jag hade allt under kontroll, att jag inte kunde kontrollera det och jag var livrädd, hur mycket mer Jag var med dig mer jag ville ha från dig, ju mer jag behövde dig ... . Jag kunde inte fortsätta. lyssna på allt det, jag ville inte att han skulle lura mig, inte igen. Jag skrek åt honom att inte ljuga för mig att för en gångs skull i sitt liv var han uppriktig med mig att jag skulle övervinna det, att jag redan hade övervunnit det. Som jag sa till honom detta såg på hans ögon, de ögon han kände så väl och inte längre hade hemligheter för mig, sa de till mig att det var allt sant men jag kunde inte, jag ville inte tro dem. Detta Jag var en gång den som var rädd. Där lämnade jag honom, ensam, utan att ge honom tid att säga något annat. Jag gick tillbaka till festen med avsikt att lämna, jag var tvungen att fortsätta med mitt liv. Jag gick för att säga adjö till sin far, men detta förändrade min Planer. Han övertygade mig att stanna där natten, vi hade mycket att prata om, jag kunde inte säga nej, han var som en far för mig. Det började bli mörkt och folk skulle gå, jag hade inte vänt det att se sedan jag lämnade honom i trädgården. Jag åt middag med hans far. Middagen var ett smärtstillande för mig, vi pratade av många saker, särskilt i mitt liv, ville jag fånga upp mig själv, alltid så orolig att jag var okej. När vi precis hade middag var det sparken, men innan han gick bad han om ursäkt till mig eftersom hans son inte hade dykt upp att äta middag med oss hävdar att han inte mådde bra och skulle äta på övervåningen. Han var i sitt rum. Hjärtat vände mig lite mer, inte hade lämnat som jag antog att jag skulle, var där, några steg från mig. Jag gick in i mitt rum, fast jag visste att jag inte kunde sova, han Jag var längst ner i hallen, återigen mina minnen var instiled. De ögonen de inte ljuga, inte den här gången, eller kanske det skulle vara min som bedrog mig och såg saker som jag ville ha dem. Nej, den där blicken var äkta. Varför jag plågade mig så där. Jag bestämde mig för att spela mitt sista kort, om jag inte gjorde bra det spelade ingen roll, hade inget annat att förlora hade jag redan förlorat allt för länge sedan. Jag leds till hans rum med darrande steg, en gång innan dörren tvekade och jag tog ett steg tillbaka redo att springa iväg, men det gjorde jag inte. Dörren var inte låst inuti, jag öppnade den och mellan smygande gick jag rummet med utseendet men jag såg det inte, då insåg jag att det fanns ljus i badrummet och man kunde höra vatten falla. Jag var i duschen. Jag märkte att jag skakade, men jag var tvungen att gå vidare. Ⅰ Jag stod framför dörren som inte var stängd alls och jag kunde se hans reflektion i Spegel. Jag tog av mig kläderna där, gick in lugnt, sprang skärmen och Jag kom in i duschen. När han vände blicken tittade på mig med en värme som aldrig innan han hade sett i dem, hans läppar förvandlas till ett leende medan hans armar kramade mig att krama mig hårt som om de fruktade att det skulle vara att försvinna. Min kropp märker hans kontakt började darra ännu mer Kraft. Vi tittade på varandra i några minuter utan att säga något, det gjorde det inte brist, våra kroppar redan sagt allt, ersatte de orden. Medan fortfarande titta på mig kysste mig som ingen någonsin hade kysst mig förut, det var en sån djup kyss så varm att en rysning körde över hela min kropp utan att glida iväg en centimeter av hud. Han var lite spänd, men när han märkte sin kropp mot min så nära enade, hans smingar, hans kyssar jag började slappna av och återgäldas på samma sätt. Hur mycket han hade missat de starka armarna, att överkropp med sina väldefinierade muskler, den munnen med läpparna så sensuell, de djupt utseende, piercing ögon. Som jag trodde att alla detta jag fick ryckas med av honom och för alla de känslor han gjorde mig leva och så lite i taget smälte vi till en. Utmattad av allt vi levde i dessa stunder vi går till rummet, vi ligger på sängen veta att det precis börjat ville vi ha mer av varandra och ville att det inte det tar aldrig. Jag tröttnade inte på att gå min kropp om och om igen, varje centimeter, varje por av min hud brann när jag märkte hans kontakt och min mun var inte trött på hans kyssar, ville ha mer och mer tills han var helt berusad. Så vi tillbringade mycket av natten, älska varandra obevekligt, obevekligt nå önskad klimax tills trötthet övervann oss. Det var underbart, det hade varit värt att vänta på ankomsten av denna dag, vi aldrig vi hade älskat med sådan passion. Han somnade. Jag såg honom ett tag, hans muskler var avslappnad som var hans funktioner, på hans läppar kunde han fortfarande skymta en en resquicious av vad som hade varit att le bara en liten stund sedan. Jag var uppslukad tittar på honom och utan förvarning min rädsla tog tag igen av mig. Och om när jag vaknade han inte var vid min sida, och om han lämnade mig en av de hatade bokstäverna. Jag håller mig vaken –jag sa till mig själv, så jag Jag ser honom gå och jag kan säga adjö, eller försöka hålla honom. Men trötthet och dröm tog tag i mig. Jag somnade. När jag vaknade vågade jag inte öppna ögonen eller flytta en bara muskler från min kropp, jag ville inte hitta en anteckning på den tomma sängen. Jag försökte lugna ner mig och uppstå tillräckligt med mod för att möta situationen när jag kände att kramas och viskade i mitt öra en Jag älskar dig. Han hade inte gått, han höll vid min sida, då insåg jag att han inte längre skulle lämna mig, stanna hos mig och vi skulle gärna älska varandra tills vi var extatisk som igår kväll. Återträffen så undvek och samtidigt så önskade hade varit en ganska framgång. Nu kunde jag skrika, äntligen, att jag var lycklig.